Handling: ”Tessa är en bra tjej med en snygg, pålitlig pojkvän hemma. Hon har mål och ambitioner samt en överbeskyddande mamma som är väldigt mån om hennes bästa.

Då möter hon Hardin. Han har rufsigt hår och tatueringar, är piercad och pratar med en kaxig brittisk dialekt. Hardin är väldigt annorlunda mot vad hon är van vid. Och han är otroligt snygg.”

 

Jag läste att Anna Todd är nästa stora stjärna efter E.L James. Jag borde ha förstått varningstecknen redan då, eftersom jag inte gillade ”Femtio nyanser av honom”. Men jag tänkte att jag kunde ge genna bok en chans ändå. En riktigt het kärlekshistoria, det blir väl bra? Huvudkaraktärerna i boken är Anna, en oskyldig och duktig flicka, och Hardin, en badboy med tatueringar. Hardin är känd för att inte ha förhållanden… Men Anna tar fram nya sidor hos honom.

 

I början gillade jag boken. Sidorna flög fram och jag var nyfiken hur det skulle gå. Men efter ett tag blev det en aning tjatigt. Hardin och Anna gör ingenting än grälar, och oftast på ganska löjliga grunder. Hardin klantar till det (kan du tänka efter en gång Hardin?) och Anna blir arg. Sen förför han henne och allt blir bra igen. Tills samma procedur upprepar sig igen. Det är egentligen ganska typisk tonårskärlek: problematik och mycket känslor. De går lite för fort fram, de strider, gråter, hoppar i säng, strider, gråter, slår sönder saker, hoppar i säng osv. Det bara går inte att gilla Hardin. Iallafall kan jag inte gilla honom. För det mesta tycker jag han beter sig som en idiot och jag vill hålla Anna borta från honom. De gör allting så mycket mer krångligt än vad det behövde vara!

 

En annan karaktär jag blir grymt irriterad på är Annas mamma, som hon kallar ”min mor” hela tiden. Kan man inte säga bara ”mamma” ibland? Men nåja. Hon är helt galen. Nästan lite osannolik. Lite som elaka styvmödrar i sagorna. Annas pojkvän Noah behöver en stor kopp av ryck-upp-dig. Han är allför snäll med tanke på hur Anna behandlar honom. Hans reaktioner var ibland lite för osannolika också.

 

Jag tror ändå att jag skulle storgillat denna bok när jag var lite yngre. Jag kände mig lite för gammal och förståndig för den. Låter lite roligt, men det är enda sättet jag kommer på att förklara det hela. Fast sen igen har jag aldrig gillat ”badboys”, så som jag vet att vissa tjejer gör. Återstår att se om jag ska ge bok nummer två en chans?