Handling: ”Den här boken innehåller berättelser om underbara nätter med vidriga killar och vidriga dagar med underbara vänner, om ambitioner och de två livskriser jag genomgick före tjugo års ålder. Om mode och dess många tvångströjor. Om att visa upp sin kropp offentligt, vara tvungen att hävda sig på ett möte med en massa femtioåriga män och de hälsobetingade rädslor (tinnitus, lampdamm och infertilitet) som håller mig vaken om nätterna. Jag förbereder mig redan på den skam jag förmodligen kommer att känna över att jag någonsin trodde mig ha något att erbjuda dig med denna bok, men också på den glädje som lika gärna kan drabba mig över att jag lyckats hindra dig från att testa en dyr juicefasta eller ha sex med skorna på. Nej, jag är ingen sexpert, psykolog eller legitimerad dietist. Jag är inte en gift trebarnsmor och jag äger ingen framgångsrik underklädeskedja. Däremot är jag en tjej med ett passionerat intresse för självförverkligande, en tjej som skickar hoppfulla rapporter från fronten i denna kamp.”
Lena Dunham

Jag lånade denna från biblioteket. Och tur är väl det, för den var ingen höjdare. Jag hade hoppats på en tokrolig bok med intressanta historier. Dunham berättar en massa kortkorta storyn om allt från pojkvänner, sex, syskon, vänner, college, jobb osv. Men det finns ingen röd tråd i boken. Vissa historier är faktiskt riktigt roliga, men resten faller platt. På något sätt handlar det för mycket om hennes familj och hennes vänner, de tycker säkert boken är väldigt bra och rolig. För min del kändes det som att jag stod på utsidan av ett fönster och tittade in på en familj som jag inte känner. Jag bryr mig egentligen inte.

Bästa kapitlet var det om nätpojkvännen som ”dog”. Det kunde jag definitivt känna igen mig i! Så länge historierna inte var för personliga, som sagt, så var de faktiskt helt okej.

 

Betyg: