Handling: ”Det finns en gåta på Vidablick och katten har svaret!

Om det inte hade varit för katten hade hon aldrig hittat till det förfallna gamla pensionatet vid havet och då hade Amandas gåta aldrig blivit löst. Dåtid och nutid flätas samman i Katarina Genars mystiskt spännande vardagsberättelse i bästa Maria Gripe-stil.

Det är tidig sommarmorgon och Saga väcks av sin storasyster Bea. Bea har fått nog av att föräldrarna hela tiden bråkar med henne, hon tänker dra nu, till stan. Saga lovar att inte berätta.

Sommarlov och ingenting blev som det var tänkt ? Hemma är föräldrarna upprörda och på dagarna får Saga vara ensam. Men den lilla katten med de gyllene ögonen behöver i alla fall hennes hjälp!”

 

Boken är menad för 9-12 åringar, men jag är ju ung i sinnet! Huvudkaraktären Saga har sommarlov men ingenting blir som det var tänkt, hennes syster Bea rymmer hemifrån. Saga hade sett framemot att spendera sommarlovdagar med sin syster och blir lite besviken.

Saga följer efter en katt hon sett på stranden, och hittar därför Pensionat Vidablick. Pensionatet verkar tomt och förfallet, men är det verkligen det?

 

Jag tyckte boken var riktigt mysig och trevlig att läsa, kanske på sommaren ännu bättre. Det finns en härlig sommarlovskänsla i boken. Mycket av historien får man fram om man ”läser mellan raderna”, vilket var ganska intressant och något jag nog inte förväntat mig. Jag undrar dock om alla 9-12 åringar verkligen skulle kunna pussla ihop bitarna av allt man fick veta, t.ex. förlorad kärlek mellan två kvinnor. 

 

När jag läst klart boken fick jag känslan att jag inte fick veta tillräckligt, hur skulle allt gå?