Handling: ”Kami Glass är förälskad i någon hon aldrig har träffat en kille som resten av världen tror är påhittad. Det har gjort henne till en outsider i den sömniga engelska småstaden Sorry-in-the-vale. Men Kami beklagar sig inte. Hon driver skolans tidning och håller sig mest för sig själv tills obehagliga saker börjar hända.
Skrik har hörts i skogen och i mörkret. Den övergivna herrgården på kullen som tornar upp sig utanför staden har tänts upp för första gången på tio år. Familjen Lynburn, som styrde Sorry-in-the-vale en generation tidigare, har plötsligt återvänt.
När Kami börjar gräva i historien för tidningens räkning, upptäcker hon att staden hon älskat i hela sitt liv har dolt en rad hemligheter inklusive ett mord och att killen i hennes huvud mycket väl kan vara nyckeln till alltihop.”

 

Kami Glas är en karaktär jag kan relatera till, jag känner igen mig i mycket som skrivs. Jag hade ingen låtsaskompis, men hennes personlighet är liknande min. Kami vill ta reda på mera om den konstiga familjen Lynburn från Aurimere slott, först som ett reportage till skoltidningen, som hon är redaktör för, men sedan dras hon själv med mera än hon hade kunnat ana.

 

När jag började med boken var jag helt såld. Första halvan av boken vad som en god konfekt jag sakta och förnöjt tuggade i mig. Den var tillochmed rolig på sina ställen, jag kunde inte låta bli att fnissa åt vissa skämt och dialoger.

Men av någon anledning gled jag bara mera och mera från historien (efter ca. hälften av boken) och jag läste mycket mer på ytan än i början. Det kan hända att det har med författarens berättarteknik att göra, ibland kändes det lite stökigt. För jag älskade verkligen idén med boken, och jag tycker väldigt, väldigt mycket om själva känslan i den. Det skulle ha kunnat bli så mycket mer känner jag. Jag var inte nöjd med slutet, en viss karaktär gjorde mig arg….Det är möjligt att jag är fel målgrupp för denna bok, jag tror att  lite yngre läsare skulle gilla den mer.

 

Trots att boken inte var så super som jag hade hoppats så var den läsvärd. Jag kommer att läsa uppföljaren om Modernista bestämmer sig för att ge ut den på svenska. STORT PLUS för omslaget, som är ett av de finaste jag sett! Det tilltalade mig direkt. På baksidetexten står det ”Kami Glass” men inne i boken står det alltid ”Kami Glas”. Undrar vad det beror på?