Titel: Allegiant
Författare: Veronia Roth
Språk: Engelska
Sidantal: 526
Förlag: Kathrine Tegen books
Format: Häftad
Utgiven: 2013
Handling: ”What if your whole world was a lie?
What if a single revelation – like a single choice – changed everything?
What if love and loyalty made you do things you never expected?
The faction-based society that Tris Prior once believed in is shattered – fractured by violence and power struggles and scarred by loss and betrayal. So when offered a chance to explore the world past the limits she’s known, Tris is ready. Perhaps beyond the fence, she and Tobias will find a simple new life together, free from complicated lies, tangled loyalties, and painful memories.
But Tris’s new reality is even more alarming than the one she left behind. Old discoveries are quickly rendered meaningless. Explosive new truths change the hearts of those she loves. And once again, Tris must battle to comprehend the complexities of human nature – and of herself – while facing impossible choices about courage, allegiance, sacrifice, and love.”
Jag läste ut boken igår och kände att jag måste sova på saken lite före jag skriver något. Jag tyckte början av boken var action, jag var så innne i boken! Men mot mitten tyckte jag den blev en aning uttdragen, och mot slutet gick det snabbt igen. På något sätt blev ”onödiga” saker lite väl uttdragna medan andra större händelser kändes som att ”Oj, gick det sådär snabbt/lätt”. Vissa händelser kändes också lite ihoprafsade, som att försöka skriva ner något som makes sense bara. Jag tyckte inte om det att i Insurgent handlade det ju om kriget i själva staden, medan nu så glömdes mer eller mindre allt det bort och handlade väldigt mycket om saker utanför staden. Något jag faktiskt inte brydde mig om. Jag ville att boken skulle hållas inne i staden, kriget med factions och factionless och alltihopa, det som laddats upp under två böcker. Det hela upplöstes på ett allt för enkelt sätt också. Jag blev lite besviken. Och jag är INTE nöjd med slutet. Nej verkligen inte.
Men trots min kritik så läste jag ut den väldigt fort, vilket nog säger något om att boken trots allt var läsvärd, för det var den ju. En bok lyckas väldigt sällan få mig tårögd, men ögat var nog inte torrt mot slutet av denna bok, det kan jag erkänna. Trots att jag tycker Roth tog fel spår i denna bok så är det ändå en av de bästa böckerna jag läst, jag blev så fänglsad av bokens värld och karaktärer. Tris är en så himla bra karaktär, man kan inte låta bli att tycka att hon är underbar. Lite ledsamt känns det att trilogin är slut. Men som tur har jag boken ”Four” påväg, det lättar ju lite iallafall. Jag tror att jag kommer läsa om dessa böcker i framtiden.
januari 21, 2015 kl. 16:02
Kategori: Bokrecensioner
