Titel: Stolthet och fördom
Språk: Svenska
Författare: Jane Austen
Sidantal: 297
Förlag: Forum
Format: Inbunden
Utgiven: 1996 (original 1813)
Handling: ”Det är en allmänt erkänd sanning, att en ogift man, som är i besittning av en vacker förmögenhet, måste vara i behov av en hustru.”
Så inleds en av världslitteraturens genom tiderna främsta kärleksromaner. Sällan har en förälskelse så fängslat och påverkat läsare över hela världen som den mellan Elizabeth Bennet och den svårmodige mr Darcy. Med ett rikt persongalleri av excentriska karaktärer, bländande miljöer och subtil humor skildrar Austen de intrikata intriger, och ekonomiska rävspel, som utgjorde 1800-talets brittiska parningsritualer.
Handlingen utspelar sig i en idyllisk ort på den brittiska landsbygden och kretsar kring den aristokratiska familjen Bennet och deras fem döttrar. Tillvaron är tämligen händelselös tills en dag det lantliga lugnet störs av två ensamstående och välbärgade herrar som anländer till orten, mr Bingley och mr Darcy. Bingley är hövligheten personifierad men Darcy orsakar uppståndelse med sitt ohövliga beteende. Vem är han egentligen, och vad döljer han?”
Äntligen fick jag denna klassiker läst, som jag länge tänkt läsa. Men jag blev faktiskt besviken. Innan alla blir arga på mig så skall jag säga att jag tycker själva berättelsen är riktigt bra, jag stör mig inte på att det är väldigt långsam takt i boken. Det som är det besvärliga med boken är att den är väldigt svårläst. Jag kan nog ärligt säga att jag pinade mig till slutet, hur tragiskt det än är att medge. Detta är inte den nyaste översättningen och det märks. Jag kanske skulle haft lättare för boken om jag läst den nyaste. Ibland är meningarna väldigt moderna med uttryck som ”fatta” och ibland är de så komplicerade och gammaldags att jag hamnar läsa dem flera gånger för att riktigt förstå innebörden.
Elisabet är en karaktär jag tycker om, samma sak Mr.Darcy. Detaljerna kring deras sällskapsliv är intressanta och ibland kändes det lite som en historiebok, ”jaha de gjorde sådär förr”. Ändå håller det inte riktigt för mig. Men, jag är ändå glad att jag läste den för att nu vet jag vad den går ut på. Det är lite en sån bok som nästan hör till allmänbildningen att ha läst. Och man fick ju lära sig/påminna sig om ord och uttryck som man glömt och inte använder annars.
januari 18, 2015 kl. 13:07
Kategori: Bokrecensioner
Tråkigt med det språkliga :/ Austen är en av mina favoritförfattare! Hoppas du hittar någon annan bok av henne som du tycker mer om 🙂
Det fina med dessa äldre klassiker är just språket, att få ta del av hur språket till viss del sett ut (det är översatt till vår gamla svenska t.ex.). Jag håller med dig om att det inte är lätt, och rätt frustrerande när man inte är van och vill förstå meningarna man läser! Läs gärna boken sen igen, om ett år eller så. Då kan du se boken (och språket) ur ett helt annat perspektiv!