Handling: ”At the age of eighteen, in that first golden Oxford summer, Milly was up for anything. Rupert and his American lover, Allan, were an important part of her new, exciting life, so when Rupert suggested to her that she and Allan should get married to keep Allan in the country, Milly didn’t hesitate.
Ten years later, Milly is a very different person and engaged to Simon–who is wealthy, serious, and believes her to be perfect. Milly’s secret history is locked away so securely she has almost persuaded herself that it doesn’t exist–until, only four days before her elaborate wedding. To have and to hold takes on a whole new meaning when one bride’s past catches up with her and bring the present crashing down.”

 

Detta är den första boken jag läser av Madeleine Wickham, i hennes riktiga namn. Jag har tidigare läst flera av hennes böcker under namnet Sophie Kinsella. Boken är allvarligare än andra böcker jag läst av henne, kanske hon vill skriva på ett lite annorlunda sätt under namnet Wickham. Ärligt talat är jag faktiskt lite besviken. Det fanns en bra story, en bra grund, men det höll inte riktigt. Det skulle ha kunnat bli en tokrolig bok om hur Milly trasslar till det, men istället blir jag ofta irriterad på henne. Egentligen gillar jag ingen av karaktärerna, och det känns inte som om man känner Milly och Simon tillräckligt bra. Det berättas i boken också om Rupert och Allan, paret som Milly hjälpte, och det var nästan intressantare än själva huvudberättelsen. Men boken gick ganska snabbt att läsa och språket flöt på bra. Omslaget är jättefint tycker jag. Jag tror dock att jag håller mig till Sophie Kinsellas böcker i fortsättningen.