Sidantal: 795

Handling: ”Engelskläraren Jake Epping får ett märkligt uppdrag. En döende vän har hittat en port till det förflutna på lagret till sin servering. Kliver man ut på andra sidan är klockan 11.58 den nionde september 1958. Varje gång.
Det uppdrag Jake får består i att förhindra mordet på Kennedy, eftersom vännen har härlett nästan allt ont som drabbat världen till just den händelsen.
Efter en ”provtur” accepterar Jake. Men han har en egen plan också: att förhindra en familjetragedi som förstört livet för en av hans vuxenelever. När det är gjort ska han långsamt söka sig till Dallas och vara på rätt plats vid exakt rätt tillfälle den tjugoandra november 1963.
Men det är som om själva tillvaron bjuder motstånd även mot de minsta förändringar, och lägger oväntat många hinder i vägen. Kommer han att hinna fram i tid? Eller måste han återvända till lagret i vår egen tid, kliva ut i 1958 och leva ytterligare fem år i väntan på att fullgöra sin uppgift? Och vad händer med vår egen tid om Jake lyckas – blir den vad den döende vännen drömt om?”

 

En av mina tjockaste böcker hemma i bokhyllan, och en av mina hyllvärmare i Hyllvärmare 2018-utmaningen! 22/11 1963 köpte jag på bokrean 2015 om jag minns rätt. Jag visste inte mycket om Stephen King, men jag tyckte handlingen lät perfekt; tidsresor, 60-talet och Kennedy. Sedan jag var liten har jag alltid intresserat mig mycket för de tidigare decennierna, främst 60-, 70-, 80- och 90-tal, speciellt samhällstrender, musik, filmer och mode.

 

Jag höll på med en annan bok men tänkte göra ett försiktigt försök på 22/11 1963 för att se om man kom in i handlingen lätt. Efter två första kapitlen var jag fast. Jag läste ut hela boken på 7-8 dagar, vilket är snabbt mig, med tanke på att boken är nästan 800 sidor. Mitt försiktiga försök att börja läsa den berodde på att den var tjock och efter att ha läst The Shining av King förra året hade jag en känsla av att denna också skulle vara för utdragen och seg (jag var inte så hemskt imponerad av den boken). Och seg var den faktiskt ibland, speciellt mot mitten. King har en tendens att gå in i ”bi-historierna” mycket längre än det alla gånger är behövligt.

 

Sällan har jag gett en bok full pott i betyg när jag tycker det finns brister. Men 22/11 1963 är så bra att den förtjänar det! Den trollband mig från början till slut på ett sätt jag sällan får uppleva när jag läser; jag var DÄR 1958, jag gjorde också tidsresor och jag kände alla dessa karaktärer. Jag kunde höra den gamla musiken och känna doften av rootbeer i frukthandeln. Jack Kennedy kändes så levande att jag fick kalla kårar i ett skede.

 

Det enda ”övernaturliga” i boken var just tidsresande och det gjorde boken så bra. Det blev inte överdrivet. Ibland vet man inte heller vilka saker som är effekten av tidsresandet eller vad de beror på. Några saker kring det är fortfarande frågetecken hos mig. Vilket på ett sätt är bra, för ingen person skulle kunna omfatta alla tidsresandets regler under bara några år, det kändes mera äkta så här. King fick idén till denna bok redan 1970, så han hade god tid på att fundera på konceptet och det märks.

 

Denna bok har allt; en nostalgisk känsla och otrolig spänning. Jag drabbades av en bookhangover efter mitt intensiva läsande förra veckan, jag har nog ännu inte lämnat karaktären Jake Epping och året 1958 och jag kommer aldrig glömma denna läsupplevelse.