Shopaholic to the rescue – Sophie Kinsella
Titel: Shopaholic to the rescue
Författare: Sophie Kinsella
Språk: Engelska
Sidantal: 310
Serie: Shopaholic #8
Format: Häftad
Utgiven: oktober 2015
Handling: ”To Las Vegas…and beyond! Becky Brandon (nee Bloomwood) is on a major rescue mission! Hollywood was full of surprises, and now she’s on a road trip to Las Vegas to help her friends and family. She’s determined to get to the bottom of why her dad has mysteriously disappeared, help her best friend Suze and even bond with long-time enemy Alicia Bitch Long-legs (maybe…). As Becky discovers just how much her friends and family need help, she comes up with her biggest, boldest, most brilliant plan yet! So can she save the day just when they need her most? Becky is setting out to make things right in this laugh-out-loud, feel-good conclusion to her American adventure that began with Shopaholic To The Stars.”
Jag vill inte skriva denna recension. Nej jag vill inte! Men jag skall försöka. Orskan till att jag inte vill det är att jag älskar både Sophie Kinsella och Shopaholic serien. Jag har följt med Becky sedan första början, jag kommer aldrig lämna hennes sida, haha. Hon är så underbart rolig!
Klart jag kastade mig över denna bok så fort den kom ut. Förra boken Shopaholic to the stars var helt okej, men långt ifrån Kinsellas bästa. Den boken slutade i en cliffhanger som nu får sin fortsättning. Becky, Suze, Alicia Bitch Long-Legs, Luke, Janice och Beckys mamma (och förstås Minnie) hyr en RV för att följa efter Beckys pappa och Tarquin som stuckit iväg utan att förklara sig. Det enda de egentligt sagt är att familjen inte ska oroa sig, de ska bra reda upp några saker. Så vad gör hela patrasket? Jo försöker följa efter dem såklart. Det hela känns på något vis för framkrystat, ”skapa roadtrip-äventyr i USA”. Men det håller inte. Kan verkligen alla bara lämna sina jobb och allt där hemma för att följa efter två stycken som inte vill att de ska göra det? Som uttryckligen säger att de inte behöver oroa sig? Klart alla oroar sig ändå, det förstår jag, men släppa allt bara för den sakens skull? Klart Graham och Tarquin skulle berätta allt när de kommer hem igen. Vet inte ens varför de inte skulle kunnat berätta från början vad de tänkte göra?
Boken håller en på sträckbänken angående var Graham och Tarquin egentligen sysslar med. Det är intressant till en början, men sedan tappar man intresset. Det byggs upp så mycket genom boken så man tror det kommer vara något helt SJUKT, för att sedan få ett platt fall när man får läsa vad det egentligen handlade om. Har familjen spårat upp dem genom USA bara därför? Oj gäsp.
Kinsella: Sluta skriva böcker om Becky i USA. Nu genast. Hon ska vara sitt galna jag hemma i UK och ha problem med shoppande. Det är det som är det roliga. I denna bok kunde Becky inte ens shoppa ett par cowboyboots för att det var ”onödigt”. Jag ville nästan ropa högt. Man kan ALLTID ha cowboyboots skulle Becky sagt, det är en bra investering, eller hur? Becky, please come back.
Det ända som var bra med boken var att återse Becky och alla andra karaktärer. I denna bok tyckte jag Beckys mamma och Janice stod för underhållningen. Det kommer nog komma ut en nionde bok, det kändes så iallafall. Ingen direkt cliffhanger, men ändå. Nu hoppas jag bara att Kinsella tar sitt förnuft till fånga och skriver det som läsarna vill läsa! Gör ont i mig att ge det sämsta betyget för en Shopaholic bok hittills.
Betyg:
Jag vet inte om jag har sakt det här, tidigare, men du har en otroligt bra bokblogg!
Nämnen tack så mycket! 🙂