Handling: ”Katniss trodde att en vinst i Hungerspelen var lika med framgång, lycka och berömmelse, men istället skulle det bara leda till fruktan och att hon blev ökänd. Huvudstaden är inte nöjd med henne. Hennes prestationer på arenan har gjutit mod i rebellstyrkorna – och i takt med att upproret växer sig starkare, ökar också riskerna för Katniss och de hon älskar – inklusive de två killar som slåss om hennes gunst. Varje val hon gör får ödesdigra konsekvenser. Och det är då huvudstaden blottar sin slutgiltiga fälla…”

 

Jag började läsa uppföljaren genast efter första boken, vilket var på gott och ont. Jag ville veta hur det skulle gå, så det stillade min nyfikenhet, samtidigt som jag hade förra boken i färskt minne. Men å andra sidan så fick jag nästan för mycket av det goda. Vissa saker kändes frampressade. Jag tyckte bäst om sista bitarna i boken, då hände det mest.

 

Katniss går mig på nerverna ibland, hon kan ju inte bestämma sig för Gale eller Peeta. Helst vill hon ju ha båda, ifall Peeta dör så har hon Gale? Jag tyckte synd om killarna, haha. I mitt huvud är Peeta det självklara valet, medan Gale är lite som en trygg bror. Författaren skulle inte alls behövat plocka me kärlekstriangeln, utan istället fokusera på Peeta och Katniss. Men det är förstås bara min åsikt.

 

Boken höll tempot och den var svår att lägga ifrån sig, definitivt läsvärd, men den fångade inte in mig lika mycket som första boken. Nu ska jag läsa en annan bok mellan varven så jag verkligen kan uppskatta upplösningen i sista boken, Revolt, som jag hoppas kommer vara superbra.