Språk: Svenska
Sidantal: 581
Serie: Kanekrönikan 1
Format: Inbunden
Utgiven: februari 2015
Handling: ”Carter & Sadie har inget annat gemensamt än att de har samma föräldrar. Deras pappa, doktor Julius Kane, är en framstående egyptolog, och deras mamma var en känd arkeolog som dog under mystiska omständigheter när de var små. Men en kväll sammanförs de på British Museum av doktor Kane, som berättar om ett »experiment« som ska ställa saker till rätta för deras familj.
Hans planer slår dock fruktansvärt fel. En explosion frigör en uråldrig ondska den egyptiska guden Set, som förpassar doktor Kane till glömskan och tvingar barnen att fly för sina liv.
Carter och Sadie måste ge sig ut på ett farligt uppdrag från Kairo till Paris till den amerikanska sydvästern, för att rädda sin pappa och förhindra Set från att förstöra allt de håller kärt.”
Tegelstensvarning! ”Den röda pyramiden” är en ganska tjock bok med sina 581 sidor, tur är att textstorleken inte för liten så det flyter bra på. Jag kan ju börja med att nämna att detta är den första boken av Rick Riordan som jag läst. Författaren har höjts till skyarna av många, för sina böcker om Percy Jackson.
Carter och Sadie berättar ungefär turvist om deras äventyr. I början hänger jag bra med i svängarna, men efter ett tag har jag lite svårigheter att skilja berättarrösterna åt, jag märker att jag ibland ”tänker i fel person”. En egen font för dem skulle kanske varit en bra sak för att förtydliga vem som för tillfället berättar. Ett annat problem är att jag inte upfattar Carter som 14, och inte heller Sadie som 12 år. Allra minst Sadie. Riordan kunde ha vunnit lite på att höja deras åldrar, jag köper inte riktigt att en 12-åring kan tänka så som Sadie gör. Man får inte lära känna huvudkaraktärerna så bra som jag skulle ha velat, det händer så mycket hela tiden att en fördjupad bild av Carter och Sadie inte riktigt får plats.
Det som är bra med boken är att den inte blir seg eller tråkig. Tvärtom händer det nästan för mycket! Man ska vara koncentrerad om man verkligen vill hänga med. De förflyttar sig från olika länder, städer, platser, ofta. Det gäller att hålla reda på alla gudar, magiker, pratande babianer, ordning och kaos. Ibland kände jag mig helt borta och hamnade rota i minnet ”Vem var det där nu igen? Vad var detdär nu för plats igen?”. Många namn på bokstaven S förekom, så det hände att jag kunde blanda ihop någon.
Det intressanta är ju att de gudar och annat från den egyptiska mytologin som nämns i boken finns i historien. Det känns lite som att jag lärt mig en massa nytt, i form av en spännande berättelse. Ett stort plus är att det ibland finns hieroglyfer (fornegyptisk bildskrift) ritat i boken, så man tydligare kan se det framför sig. En sak är säker, Rick Riordan har fantasi. Jag rekommenderar boken för alla som verkligen älskar fantasy!
Betyg:
mars 11, 2015 kl. 15:04
Kategori: Bokrecensioner
Jag har länge varit sugen på att läsa denna författare. Speciellt hans Percy Jackson serie då jag alltid haft stor fascination för grekisk mytologi.
hej sandra 🙂 vet inte om du sett mitt mejl men jag undrar om det är okej för dig om jag publicerar ditt Mer kärlek åt bokbloggarna-inlägg imorgon istället för 25.4 som var ditt egentliga publiceringsdatum. bloggaren som skulle publiceras imorgon hann inte göra färdigt sitt inlägg och eftersom ditt redan är färdigt tänkte jag att jag skulle publicera det :)Trevlig helg ! // Liza
Sv: I vissa lägen så märktes det väldigt mycket att Sadie var i 12 års åldern, och det satte sig väl förmodligen på hjärnan så att man omedvetet tänker på henne som en tolvåring utan nån egentlig anledning. 🙂