Titel: Trollkarlens hatt
Författare: Tove Jansson
Språk: Svenska
Sidantal: 158
Serie: Mumin #2
Förlag: Alfabeta
Format: Kartonnage
Utgiven: 2010 (original 1948)
Handling: ”En vårdag bestämmer sig Mumintrollet, Snusmumriken och Sniff för att ge sig ut i världen och hitta på något ovanligt. Uppe på en bergstopp hittar de en hög, svart hatt. Och det är inte vilken hatt som helst. Allt som läggs i den förvandlas! Ett äggskal blir till fem små moln som man kan sitta på. Mumintrollet gömmer sig i hatten och förvandlas till ett läskigt spökdjur. Och när Muminmamman råkar tappa en bukett rosa perenner i hatten förvandlas Muminhuset till en djungel. Det blir en underbar och hemsk sommar som aldrig kommer att glömmas i Mumindalen.”
Muminböcker läser jag lite nu som då, har läst alla någon gång i tiderna, men det börjar vara så länge sen redan. Så nu tyckte jag att Trollkarlens hatt var dags. Och jag är ju en muminälskare. Av många orsaker. Mumin är som en del av den finlandssvenska identiteten. Svenskar (från Sverige) kan fråga mig hur jag kan prata så bra svenska om jag kommer från Finland? Jaa, jag är ju finlandssvensk svarar jag. Svensken tittar oförstående på mig och frågar ”Men har du bott i Sverige då?” eller ”Är någon av dina föräldrar från Sverige?”. Då vet man att dom nog inte har någon aning om att det ens finns finlandssvenskar, så jag brukar köra med ”Har du sett på Mumin nångång? Jag är ett mumintroll.” Den informationen brukar räcka iallafall.
Trollkarlens hatt är den bok som jag faktiskt kommer bäst ihåg. Mumintrollet, Snusmumriken och Sniff hittar en svart hatt som de tar med hem till muminhuset. Konstiga saker börjar när man lägger någonting i hatten. I denna bok får man stöta på två roliga figurer, Tofslan och Vifslan (därav valet av dagens kaffemugg som ni ser, samlar på Arabias muminmuggar). De kommer släpandes med en kappsäck, med någonting gömt inuti den…
När man läser Muminböcker får man en såndär speciell känsla. Vid första anblicken är det som om man läser en vanlig saga för barn. Men när man lite börjar läsa mellan raderna, och fundera lite noggrannare, så märker man att det finns en hel del mörker i dessa böcker. Mårran; är hon ensamheten eller är hon fienden? Hela mumindalen är en vacker, idyllisk värld, men det är också en värld som ständigt hotas av något.
Karaktärerna är så välgenomtänkta och roliga. Många av dom är väldigt vresiga och tillochmed bittra, härligt att det också vågar finnas sånt, inte bara puttenuttiga karaktärer som är söta och glada hela tiden.
Mitt favoritstycke i boken var festen som de har i slutet när Muminmammans väska blev hittad. Dessutom var det jättefina teckningar. Hemulen är min nya favoritkaraktär, han var underhållande.
Sniff tittade på dem och konstaterade att de var mycket mindre än han själv. Då kände han sig vänligare och sa nedlåtande:”Hej. Roligt att se er.””Tacksla detsamsla!” sa Tofslan.”Kokslar ni kafsla?” undrade Vifslan.”Vad sa de nu?” frågade muminmamman.”De är hungriga”, sa Hemulen. ”Men de tycker fortfarande inte att Sniffs utseende är något till komma med.”
Det förekommer en hel del finlandismer som ”tuppapper” och ”tippa”. Tuppapper betyder toapapper och tippa betyder fågel. Alla sånadär små detaljer gjorde att man kände sig som hemma när man läste boken. Jag har funderat en hel del på var Mumindalen ”befinner sig”. I boken ”Trollvinter ”får man bilden av att Mumindalen de fakto är på Nordpolen. Kanske, kanske inte.
Jag skulle vilja haft mera kött på benen med alla möjliga detaljer, så som hur köper de saker? (valuta) Var köpte Snusmumriken sin munharmonika? Om han inte köpte den, var tillverkas sådana? Finns det mumintroll i hela världen eller bara omkring Mumindalen? Om de inte har TV, hur kunde Mumin veta vad Tarzan var för något (han lekte Tarzan en gång)? Om Mumin läste boken om Tarzan, hur har den boken kommit dit? De får dagstidning, vem trycker den någonstans? Om Muminmamman lagar pannkakor eller plättar så behöver hon t.ex. mjöl, vem fixar mjölet? Hur förökar dom sig, lägger de ägg? Hur får dom tag i kaffe? Kanske saker ska lämnas åt fantasin. Som barn tänker man ju inte på detdär, men som vuxen gör man det.
Men iallafall: Jag älskar mumin! ”Sent i november” är nog min favorit av dem alla.
Betyg:
Jag har inte läst något om Mumin tidigare men det känns ju som om det är något som alla borde göra?
Jag tycker faktiskt det! Kan hända att du gillar, kan hända att du inte gillar 😀 något speciellt med det.
Upptäckte Mumin först i vuxen ålder. Har inte ens sett dem på tv som barn och fattade inte grejen förrän vi fick läsa Sent i november på min utbildning. Då trillade polletten ned, och sen dess har jag påbörjat mitt projekt med att samla ihop och läsa hela serien från början till slut. Mumin är helt klart någonting unikt. Förresten har jag alltid tänkt att de bor i en fantasivariant av finska skärgården!
Det är nog som ingenting annat 🙂 hur kommer man ens på mumintroll? 😀
Haha, måste nog börja med det där "jag är ett mumintroll" jag med ;D men jag har faktiskr aldrig läst mumin, bara sett (och hört några kortisar) – det är verkligen något jag måste ta tag i!
Alltså definitivt! Speciella böcker 🙂
Gillar verkligen att det är så mycket mer än bara en vanlig barnbok. Finns så mycket att fundera över 🙂
Jag också!