Titel: Glasblåsarns barn

Handling: ”På en vårmarknad i Blekeryd i Småland, någon gång i slutet på 1830-talet eller början av 1840-talet, försvinner glasblåsarns barn Klas och Klara. Somliga visste att det skulle ske, andra bara anade det, men ingen kunde göra någonting åt saken.
Klas och Klara blir bortrövade av Härskaren, som gåva till hans maka Härskarinnan, och nu tvingas de leva i det stora gotiska slottet mitt i en mörk, folktom stad.”

 

Det är en lite kuslig och spännande historia om två barn som rövas bort från sin mamma och pappa på en marknad, för att bo i ett tråkigt slott, i en mycket tom stad, byggd av Härskaren. Härskaren gör allt för Härskarinnan och vill uppfylla varje önskning. Härskarinnan får allt hon vill, så till sist är önskningarna inte roligt längre. En berättelse som har många underbyggda meningar, som att pengar och egendom inte skapar lycka. Deras barnskötare Nana får mig att tänka på den elaka rektorn i Roald Dahls Mathilda! Spågumman är min favoritkaraktär.

Jag gillar mystiken i det hela, men det fångade inte in mig lika myket som förra boken jag läste av Gripe, Pappa Pellerins dotter. Denna har dock magiska element, vilket förra inte hade. Bra och dåligt på olika sätt. En mysig bok som lyckas med den gammeltida känslan. Illustrationerna är fina men lite kusliga.

De nya utgåvorna av Maria Gripes böcker från Modernista är otroligt fina, riktiga samlarexemplar.

 

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!