Titel: Galgbacken
Författare: Ewa Christina Johansson

Handling: ”Midsommarafton. Trettonåriga Lykkes stora släkt är samlad på landet för en fest, men själv känner hon sig mest bara deppig. Hon går iväg ensam på en promenad och ser upp mot utsiktstornet på kullen. För en kort stund kan hon svära på att en hög, skräckinjagande galge reser sig intill tornet. Strax därpå sveper en svag vind förbi. Det låter som viskningar i luften. Som ord. Precis som orden på berlocken som Lykke nyss fått ärva av mormor och moster. In aeternum.”

 

I ett försök att få lite spännande, men lättsam, midsommarläsning lånade jag denna bok från biblioteket. Målgruppen är 9-12 år, men jag hoppades den skulle vara tillräckligt kuslig ändå. Tyvärr blev jag inte alls rädd! Lykke får ett armband av sin moster Teddy, och efter det börjar konstiga saker att hända. Lykke börjar höra viskningar i vinden och se en galge uppe på kullen. Med det är inte det ända hon ser, det finns nämligen en kuslig flicka med i bilden också.

 

Alla händelser i boken utspelar sig samma kväll, något som blev lite underligt. Berättelsen kunde gärna fått spridas ut på en vecka, så undviker man det där ”hon for hem, hon åt, hon gick ut, hon gick hem igen, hon gick till kyrkogården, hon sprang hem” osv. En gång glömde jag bort att det fortfarande var samma kväll, nämligen midsommarafton. Fanns också en vändning i boken jag inte gillade.

 

Men jag är ju som sagt inte kanske rätt målgrupp, boken föll mig inte riktigt i smaken. Det ända jag gillade var den trevliga midsommarkänslan och såklart ville jag veta hur det skulle lösa upp sig. Skulle jag varit 9 år skulle jag säkert varit rädd i alla fall.