Arv och miljö – Vigdis Hjorth
Titel: Arv och miljö
Författare: Vigdis Hjorth
ISBN: 9789127160873
Sidantal: 366
Förlag: Natur & Kultur
Språk: Svenska
Format: Pocket
Utgiven: 2019
Handling: ”Att ingen av er någon enda gång har frågat mig om min historia, har jag upplevt och upplever jag som en stor sorg.”
Så skriver Berglijot i ett mail till sina systrar, efter det att en häftig diskussion om förskott på ett arv har blossat upp. De är fyra syskon, och föräldrarna har nu meddelat att de två yngsta döttrarna ska särbehandlas och få ärva mer.
Under bråket om arvet pulserar en långt mer smärtande nerv. Det handlar om vem som blev älskad och vem som blev utsatt i barndomen, om skuld, ansvar och rättvisa. Tvisten sätter igång en kraftfull och ohejdbar rörelse, där de hemligheter som präglat familjen måste avtäckas. Det är mer än tjugo år sedan Bergljot bröt med familjen, men nu kräver hon för första gången att bli lyssnad på. Det krävs mod för att orka hävda sin version av en stelnad familjehistoria. Men bara genom att berätta, och formulera även det som är outhärdligt smärtsamt att återvända till, kan man komma vidare.”
Att ge en kritikerhyllad och omtyckt bok ett lågt betyg – inget vidare men ändå oundvikligt. Det är inte en låg kvalitet på texten, det är bara en bok som absolut inte faller mig i smaken. Det är en berättelse om Bergljot, en av fyra syskon, som brutit med sin familj men återupptar kontakten efter att det kommit fram att föräldrarna gjort ett testamente där bara två av systrarna får ärva två sommarstugor vid havet, dessutom för lågt värderade. Jag tror den här typen av familjedramatik inte alls är ovanlig, men finns det ett tillräckligt underhållsvärde i tvisten för att bära upp en hel roman? Jag hoppades på det, men för mig blev det för tunt.
Berättarjaget är självömkande och upprepande. Jag förstår henne, men samtidigt får jag som läsare inte helhetsbilden före slutet av boken. Bergljot skriver e-post, ältar, skriver sms, ringer, ältar…och allt i repeat. Syskonskaran har sina åsikter och tankar som Bergljot tar del av. Hon blir inne i fejden men vill samtidigt stå utanför. Hon berättar om människor jag inte förstår vem är och varför de är med. Jag tycker berättelsen är riktigt tråkig. Språket glimrar inte heller till. Jag kan inte skaka av mig känslan av att berättelsen strävar efter höjder den inte kan nå. Familjedrama finns det mängder av romaner om, det behöver finnas någon ingrediens som får taket att lyfta. Nej jag fick inte någon behållning av den här boken.
Betyg:
