Anna Karenina – Leo Tolstoj
Titel: Anna Karenina
Författare: Leo Tolstoj
ISBN: 9137101447
Sidantal: 929
Förlag: Forum
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Utgiven: 1992 (original 1877)
Handling: ”När den rebelliska Anna Karenina öppet vänder sitt kärlekslösa äktenskap ryggen, för den äkta passionen med greve Vronskij, utsätter hon sig för samhällets hårda dom och hyckleri.
Leo Tolstojs Anna Karenina [1885] är den oöverträffade kärlekstragedin om passion, otrohet, vedergällning och straff i det gamla Ryssland. En magnifik roman om människor vars känslor står i konflikt med samhällets stränga normer.”
En bok som de flesta känner till men jag vet inte hur populär klassiker den är nuförtiden. Det känns som den lite tappat mark på senaste årtiondet. Leo Tolstoj hör till de största författarna genom tiderna från den ryska guldåldern av litteratur, ungefär år 1820-1890. Tolstojs främsta verk är Anna Karenina och Krig och fred.
Handlingen i sig är inte särskilt komplicerad, detta är en karaktärsdriven roman. Anna Karenina befinner sig i ett äktenskap där hon inte upplever kärlek. När hon förälskar sig i greve Vronskij ställs hennes liv på ända och det ena bekymret efter det andra uppstår. För det första är skilsmässa något väldigt ovanligt och rentav skandalfullt i den tidens Ryssland. För det andra är den såkallade ”societeten” som styr alla oskrivna regler i umgängeskretsar. Anna blir allt mer isolerad med Vronskij, men vem av dem uppoffrar mera för deras romans och är det värt det? Och vad har hon ens kvar om hon inte har Vronskij, då alla vänt henne ryggen?
Men romanen handlar inte bara om Anna. Nästan hälften av berättelsen kretsar kring andra karaktärer, så som Annas bror Oblonskij (eller Stiva, karaktärerna har många smeknamn), Annas svägerska Dolly, Dollys syster Kitty och framför allt om en karaktär vid namn Konstantin Levin. Levin anses spegla mycket av Tolstoj själv. Levin är en komplex karaktär men han har ett gott hjärta och älskar lantbruk. Han drar sig inte för att berätta sin åsikt, dock är han lite av en romantiker men hans osäkerheter och stolthet ställer mest till det för honom.
I boken kan det förekomma rysk politik sida upp och sida ner, kapplöpningshästar och jakt – något som verkligen inte intresserade mig. De kapitlen var tunga att ta sig igenom.
Men det som Tolstoj gör mästerligt är skildringen av karaktärerna. Han struntar i metaforer och flummerier, han skriver rakt på sak om varenda vredeskänsla, bugning, nickning och falska artigheter. På det sättet kommer alla karaktärer till liv och även om ”händelserna” i boken inte är storartat spännande så är karaktärerna intressanta. Jag har sällan känt med en karaktär som jag gjorde med Anna. Jag ville vara Annas vän! För mig lever hon starkt kvar i minnet efter boken. Ibland undrar jag om boken kunde ha klarat sig med bara Annas historia och hoppat över Levins m.fl. Men å andra sidan var det också ganska kul att verkligen nästla in sig allas relationer och bekantskaper, allt snörs ändå ihop på ett sätt eller annat.
Anna Karenina handlar om de rika i Moskva och Sankt Petersburg. Tolstoj slösar inte tid på att skildra särskilt mycket bakgrund om karaktärerna eller om städerna (som de åker skytteltrafik mellan). Han vill enbart låta läsaren sticka in huvudet i karaktärerna och sedan är de upp till oss att döma dem. För visst är de långt ifrån perfekta. Jag tycker om att moral och etik är ämnen som jag funderar på under läsningens gång. Om boken hade getts ut idag hade den garanterat kortats ner rejält. Och jag tror faktiskt den hade mått ganska bra av det också. Men jag blev glatt överraskad av hur investerad jag blev i berättelsen, och jag hade minsann åsikter om varenda karaktär. Ibland blev jag frustrerad, ibland arg, ibland glad. Ett tecken på en bra bok.
Betyg:
Vilken välskriven recension! Tack!
Tack! 🙂