Titel: Home body: hemma i mig
Författare: Rupi Kaur
ISBN: 978-91-7893-851-3 (danskt band)
978-91-7893-852-0 (e-bok)
Sidantal: 192
Förlag: Modernista
Språk: Svenska
Format: E-bok
Utgiven: 2021
Handling: ”Home Body: Hemma i mig är den efterlängtade uppföljaren till Instagram-stjärnan och poeten Rupi Kaurs miljonsäljande internationella succéer Mjölk och honung och Solen och hennes rosor.
En samling dikter – råa och ärliga inre samtal – om kärlek, acceptans, gemenskap och familj, och om att omfamna förändring. Illustrerad med Rupi Kaurs egna teckningar på teman som natur och omsorg, ljus och mörker.”
Jag minns att jag vid Rupi Kaurs förra bok, The Sun and Her Flowers, tänkte att om det blir fler böcker så måste kvaliteten höjas lite grann. Det gjorde den tyvärr inte. Efter vad som, enligt mig, var en storslagen debut med Milk and honey så har Kaurs poesi bara dalat. Jag kan också blivit kräsnare fyra år senare och det vore intressant att läsa om debuten, som står i min bokhylla. Det var liknande stil på texten i den här boken, men redan tidigare har Kaur stått och svajat på gränsen mellan ”klyschigt och för enkelt” och ”genialt, kort och koncist”.
Home body: hemma i mig ska förmedla poesi om ”råa och ärliga inre samtal – om kärlek, acceptans, gemenskap och familj, och om att omfamna förändring” enligt förlaget. Som ni ser så är det flera ganska stora ämnen som Kaur vill lyfta i sina texter. Det här gör att den röda tråden fattas i boken. Men även om jag skulle strunta i att lyriken är lösryckt så hjälper det inte mycket. Det jag läser är tyvärr klyschigt, saker jag hört förut. Ingenting slående, ingenting särskilt filosofiskt, ingenting drabbar mig.
Här kommer några exempel på engelska (för jag kunde inte bemöda mig att leta upp citeringar från mitt svenska e-boksexemplar):
“why do i hurt the ones who want to lift me up and worship the ones who crush me”
“you lose everything
when you don’t love yourself
– and gain everything when you do”
“if someone dosen’t have a heart you can’t go around offering them yours”
“the need to survive lit a fire in me”
På engelska låter texterna dessutom lite bättre än på svenska. Jag tror jag hade uppskattat boken bättre på engelska, det är något med klangen som gås miste om i översättning. Dessutom är texterna så lätta att även den som inte är van att läsa på engelska förstår. En del läsare hävdar också att den här boken inte skiljer sig från de tidigare och att detta är såkallad ”tumblr poetry”. Jag skulle kanske inte såga Kaur bok till så låga mått, men jag förstår hur många tänker. Jag har svårt att skilja på hennes tre böcker, det är liknande rader som dyker upp igen och igen.
Detta blev ett bottennapp för mig, jag hade verkligen högre förväntningar på den här.
Tidigare läst av författaren:
Betyg: