Sommaren på Park Avenue – Renée Rosen
Titel: Sommaren på Park Avenue
Författare: Renée Rosen
ISBN: 9789177893585
Sidantal: 400
Förlag: Historiska Media
Språk: Svenska
Format: E-bok
Utgiven: 2020
Handling: ”New York är rätt stad att befinna sig i för unga kvinnor som Alice Weiss. Det är sommar år 1965 och Alice flyttar till metropolen för att uppfylla sin egen och sin avlidna mammas dröm. Hastigt och oväntat får hon arbete som assistent på magasinet Cosmopolitan, som är i stort behov av förändring då upplagorna sjunker.
Den nya chefredaktören Helen Gurley Brown spelar ett högt och modigt spel för att få tidningen på rätt köl igen. Trots protester fyller Helen och Alice magasinet med banbrytande artiklar om självständiga unga kvinnor och sex. Innehållet chockerar i ett samhälle där kvinnan förväntas bli hemmafru.
Sommaren på Park Avenue bygger på den verkliga historien om den ikoniska chefredaktören Helen Gurley Brown. Det är en dramatisk, intelligent och engagerande berättelse som utspelar sig i en tid då feminismen är på frammarsch..”
Det var länge sedan jag läste chick lit och den här tyckte jag passade bra in under den genren. Historisk chick lit kan man väl säga. Alice Weiss flyttar till New York och får jobb på Cosmopolitan, en tidning som nu ska göra en helomvändning med en ny chefredaktör. Helen Gurley Brown är en verklig person och vissa av händelserna är helt eller delvis baserade på sanna historier. För min del spelade ingen roll vad som var verkligt eller inte, jag tyckte om temat för berättelsen oavsett.
Mina tankar går ganska direkt till Djävulen bär Prada, även om Vogues chefredaktör Miranda är mycket grymmare än Helen. Helens karaktär är egentligen precis som man förväntar sig av en chefredaktör i en chick lit roman; en kvinna som vet vad hon vill, hon äter väldigt lite och är frispråkig. Man både irriterar sig på henne och tycker om henne. Alice vill gärna bli bekräftad av Helen och gör allt för att vara den bästa assistenten. Ingen i personalen, utom Alice, tror på att Helen kan göra Cosmopolitan till en succé. Istället för män på omslaget vill Helen ha kvinnor, helst en aning lättklädda eller på annat vis provocerande. Helen vill skriva artiklar om sex och skönhet, om hur man ska göra för att få den där killen man trånar efter. Allt ska ha slagkraftiga, chockerande rubriker. Bort med artiklar hur man tar bort fläckar från mannens skjortor och in med texter om sex. Helen kallar sina läsare för ”mina flickor”, vilket jag tyckte var fint. Hon visste vad hon gjorde och hon förändrade tidningen i precis rätt tid, i kvinnorevolutionens gryning. Helen ville att ingen av hennes ”flickor” skulle känna sig onormal eller skamfylld och att kvinnor också kan ha relationer som enbart består av sex eller göra karriär eller bara vara den kvinna man vill vara.
Alice vill bli fotograf, men fastnar på Cosmopolitans redaktion. Hur ska hon nå sina egna drömmar? Av Helen lär hon sig en hel del, bland annat inspireras hon att inleda förhållande med en man hon inte är kär i, bara attraherad av. Men är det så enkelt?
Jag tycker mycket om att läsa om tidningens utveckling och om Helens arbete. Det märks att författaren kände till en hel del om den riktiga Helen Gurley Brown. I övrigt är det en ganska klassisk chick lit; storstadsliv, arbete på en tidningsredaktion, kärlek, vänskap och personlig utveckling. Det som lyfte berättelsen från att bli tråkig vad tidseran, 1965. Berättelsen tappade lite mot slutet och det hade kanske behövts något lager till på berättelsen för att hålla intresset uppe hela vägen. En kul ”beach-read” skulle jag säga att det här är.
Betyg:
