Steglitsan – Donna Tartt
Titel: Steglitsan
Författare: Donna Tartt
ISBN: 9789174293975
Sidantal: 781
Förlag: Bonnier Pocket
Språk: Svenska
Format: Pocket
Utgiven: 2014
Handling: ”En ung pojke i New York City, Theo Decker, överlever mirakulöst en olycka som tar hans mammas liv. Ensam och sviken av sin pappa flyttar han in hos en väns familj, inom sig kämpar han med att finna en mening i sitt nya liv. Under åren som följer blir han uppslukad av en av de få saker som påminner honom om hans mamma: en liten, mystiskt fascinerande målning. En målning som till slut drar in Theo i konstens kriminella baksida. Steglitsan är en oförglömlig odyssé genom dagens Amerika och ett drama med nästan outhärdlig skärpa och intensitet. Det är en berättelse skriven av en mästare om förlust och besatthet, överlevnad och identitet och konstens intensiva dragningskraft.”
Efter att ha läst Tartts debut, Den hemliga historien, tidigare i år var jag övertygad att jag fått en ny favoritförfattare. Steglitsan bekräftade det jag redan visste, det blev ytterligare en full fempoängare!
Theo Decker befinner sig på fel plats vid fel tillfälle, eller kanske man kan säga rätt plats vid rätt tillfälle, eftersom han klarar sig ur en hemsk olycka som dödar hans mamma. Theo blir förälskad, och besatt, av en liten målning från 1600-talet, vilket kommer ha förödande konsekvenser. Samtidigt kämpar han med sorgen och förvirringen att plötsligt vara ensam, vem ska han bo hos? Sin pappa som har alkoholproblem och inte setts till på evigheter, sin farmor och farfar som inte bryr sig om honom, eller kompisen Andys familj (som inte är släkt)? Han har svårt att hitta sin plats, och sig själv, efter olyckan som tog hans mamma. En ny bekantskap i Las Vegas leder till att Theo hamnar i en spiral av missbruk.
Mer än så vill jag inte avslöja, boken är som allra bäst när man vet så lite som möjligt om den när man läser. Det som fångar in en i berättelsen är Donna Tartts otroliga författarskap. Det finns verkligen ingen som skriver som hon, det känns som hon kan beskriva situationer, platser och människor på ett sätt som nästan är övernaturligt. Som om hon satt ord på tankar jag bara kunnat tänka och aldrig ens beskriva. Det är så träffsäkert och originellt att jag nästan ryser.
Det är en tjock bok, och visst har den några segare partier men man vill ändå hela tiden läsa vidare. Tartts beskriver konsten på ett sätt som får en att också omedelbart älska en tavla, hon kan berätta Theos historia som om hon själv var Theo. Det blir en känsloladdad och till och med spännande berättelse som inte lämnar mig oberörd, det kommer nog inte gå att toppa Tartt. Älskar älskar älskar!
Tidigare läst av författaren:
Betyg:
Den här hittade jag på bokrean för några år sedan och jag hade glömt bort den. Så roligt att du tyckte om den!
Vill också önska en God Jul! 😀
God jul till dig också Josefin! 🙂