Titel: Cyankalium och champagne

Förlag: Bonnier Pocket
Sidantal: 207

Handling: ”En skål i champagne – och Rosemary Barton hade fallit ner död vid sin födelsedagsfest på en elegant Londonrestaurang. Ett år senare anordnar hennes man – som misstänker mord – en ny bjudning, på samma ställe, med samma gäster. En tom stol markerar Rosemarys plats vid bordet. Stämningen är laddad. Alla i det mondäna sällskapet, tre män och tre kvinnor, har sitt speciella skäl att minnas henne. Nervöst väntar de att något ska hända. Och något händer verkligen…”

 

När jag inte riktigt vet vad jag känner för att läsa brukar jag läsa en av mina böcker i Christie-samlingen, det slår sällan fel. ”Cyankalium och champagne” har ett lite annorlunda omslag, tecknat av Per Åhlin 1973.

 

Som tidigare är Christie en mästare på att villa bort en i jakten på ledtrådar på mördaren, alla som närvarade vid Rosemary Barton födelsdagsfest hade motiv att utföra mordet (som dessutom klassificerades som ett självmord av polisen, även om ingen riktigt tror på det). Hennes man George blir besatt av tanken och nästan på årsdagen av Rosemarys bortgång ordnar han en ny bjudning dit samma gäster är bjudna. Precis som alla vid bordet på restaurangen är man själv på helspänn vad som ska hända. Före bjudningen äger rum får man bekanta sig med alla Rosemarys gäster och rikta/inte rikta sina misstankar mot hen.

 

En riktigt klassisk pusseldeckare som gick snabbt att läsa, underhållande och välskriven. Mer än så behöver man inte säga.