Handling: ”En vecka har gått sedan June och Day med nöd och näppe lyckades fly från Los Angeles och Republiken med livet i behåll. Day antas vara död efter att ha förlorat sin bror till en avrättningspatrull som trodde att det i själva verket var honom de tog livet av. June är nu Republikens mest eftersökta förrädare.
Desperata efter hjälp vänder sig June och Day till Patrioterna – en rebellgrupp som vigt sina liv åt att få Republiken på fall. Men går det att lita på Patrioterna? Eller har dessa, utan att inse det, själva blivit brickor i det mest skrämmande av politiska spel?”

 

Alltså jag trodde inte att jag skulle gilla Prodigy mera än första boken Legend, men det gjorde jag! Jag tyckte den var jättespännande. Ibland blir ju den andra boken i en trilogi lite som en mellansträcka, och det är få författare som får det att bära hela vägen igenom, Marie Lu är skicklig som får en att sträckläsa. Jag satt uppe alltför sent med denna då jag inte kunde sluta. I denna bok var jag mera intresserad av June och Days kärlekshistoria än i förra boken märkte jag. Men denna gång är det lite mera kärlekstrassel förstås. Jag tycker Day är en sån himla bra karaktär, jag tycker mycket mer om honom än om June av någon orsak. Han är så rättvis, modig och snäll.

 

Tempot i berättelsen var högt nästan hela tiden och kapitlen kändes lagom långa. Ibland kanske jag kan tycka att det hela inte är riktigt trovärdigt, att två så unga människor kan påverka så mycket i ett land, men samtidigt så är det ju också det som är väldigt intressant.

Slutet var faktiskt väldigt oväntat, och jag behöver lästa sista boken nu för att få reda på hur detta ska gå!