{"id":2147436582,"date":"2023-04-24T12:00:00","date_gmt":"2023-04-24T10:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/snowglitterbooks.com\/?p=2147436582"},"modified":"2023-04-26T19:48:35","modified_gmt":"2023-04-26T17:48:35","slug":"att-vara-hemma-och-fru-en-studie-i-kvinnligt-liv-i-1950-talets-finland-lena-marander-eklund","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/snowglitterbooks.com\/index.php\/2023\/04\/24\/att-vara-hemma-och-fru-en-studie-i-kvinnligt-liv-i-1950-talets-finland-lena-marander-eklund\/","title":{"rendered":"Att vara hemma och fru: En studie i kvinnligt liv i 1950-talets Finland &#8211; Lena Marander-Eklund"},"content":{"rendered":"<div class=\"wp-block-image\">\n<figure class=\"alignright size-full\"><img decoding=\"async\" loading=\"lazy\" width=\"359\" height=\"550\" src=\"https:\/\/snowglitterbooks.com\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/attvarahemmaochfru.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-2147436583\" srcset=\"https:\/\/snowglitterbooks.com\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/attvarahemmaochfru.jpg 359w, https:\/\/snowglitterbooks.com\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/attvarahemmaochfru-196x300.jpg 196w\" sizes=\"(max-width: 359px) 100vw, 359px\" \/><\/figure><\/div>\n\n\n<p><strong>Titel:<\/strong> Att vara hemma och fru: En studie i kvinnligt liv i 1950-talets Finland<br><strong>F\u00f6rfattare:<\/strong> Lena Marander-Eklund<br><strong>ISBN:<\/strong> 978-951-583-273-3<br><strong>Sidantal:<\/strong> 486<strong><br>F\u00f6rlag<\/strong>: Svenska Litteraturs\u00e4llskapet i Finland \/ Appell f\u00f6rlag<strong><br>Spr\u00e5k:<\/strong> Svenska<strong><br>Format:<\/strong> H\u00e4ftad<strong><br>Utgiven: <\/strong>2014<strong><br>Handling<\/strong>:<em> &#8221;Men jag hade minst lika mycket jobb som andra m\u00e4nniskor. Det var inte fr\u00e5ga om det. Att inte l\u00e5g jag d\u00e4r och l\u00e4ste romaner.&#8221; S\u00e5 beskriver en kvinna livet som hemmafru med m\u00e5nga barn p\u00e5 1950-talet i Lena Marander-Eklunds nya bok Att vara hemma och fru. Hush\u00e5llsarbetet var tyngre och barnomsorgen mindre utvecklad \u00e4n i dag, vilket gjorde det sv\u00e5rt att f\u00f6rena f\u00f6rv\u00e4rvsarbete med rollen som mor eller husmor. Ofta togs det f\u00f6r givet att kvinnan skulle sluta f\u00f6rv\u00e4rvsarbeta n\u00e4r hon gifte sig eller blev gravid, f\u00f6r att helt kunna koncentrera sig p\u00e5 att skapa ett gott hem f\u00f6r familjen. Vid sidan av den h\u00e5rt arbetande kvinnan m\u00f6ter vi i boken ocks\u00e5 andra bilder av hemmafrun, s\u00e5som representationshustrun, som f\u00f6rv\u00e4ntades &#8221;h\u00e5lla hov med fina middagar&nbsp;[&#8230;] alltid se vacker ut, vara positiv&#8221;. Under 1960- och 1970-talen ifr\u00e5gasattes dock uppfattningen att kvinnans plats var i hemmet, vilket st\u00e4llde hemmafruarnas livsval i ett nytt ljus.<\/em><\/p>\n\n\n\n<p><em>Lena Marander-Eklund utg\u00e5r fr\u00e5n kvinnornas egna ber\u00e4ttelser, d\u00e4r s\u00e5v\u00e4l positiva som negativa sidor av livet som hemmafru tr\u00e4der fram. Hon visar samtidigt hur ber\u00e4ttelserna speglar och kommenterar samh\u00e4llsutvecklingen och tidens normer och ideal. Teman som behandlas \u00e4r synen p\u00e5 moderskap och barnuppfostran, kvinnors utbildning och arbete, hemarbetet och id\u00e9n om den professionella husmodern samt relationen till maken och dennes roll som familjef\u00f6rs\u00f6rjare.&#8221;<\/em><\/p>\n\n\n\n<p>Var ska man ens b\u00f6rja med denna fantastiska bok? Jag tycker det \u00e4r helt fantastiskt att ha m\u00f6jligheten att djupdyka i efterkrigstida Finland ur ett kvinnoperspektiv. 1950-talet har genom tiderna varit det decennium som starkt f\u00f6rknippas med romantiserande nostalgi; Elvis Presley, James Dean och bilder av en blond, lockig kvinna som st\u00e5r och lagar mat i ett skinande rent k\u00f6k, kanske med n\u00e5gra s\u00f6ta, v\u00e4lkl\u00e4dda barn kring f\u00f6tterna. Bilden av hemmafrun framst\u00e4lls flitigt i popul\u00e4rkulturen och fr\u00e4mst fr\u00e5n USA, bland annat i serietidningen &#8221;<em>Blondie<\/em>&#8221; och tv-serien &#8221;<em>Bewitched<\/em>&#8221;. I Finland var dock st\u00e4mningen en annan. Hemmafruidealet spred sig hit\u00e5t men inte alls i samma utstr\u00e4ckning som i andra l\u00e4nder. Detta berodde i stort p\u00e5 kriget p\u00e5 1940-talet. D\u00e5 b\u00f6rjade kvinnor f\u00f6rv\u00e4rvsarbeta i allt h\u00f6gre grad, kvinnorna beh\u00f6vdes p\u00e5 krigsuts\u00e4nda m\u00e4ns arbetsplatser. Efter kriget var det meningen att kvinnorna skulle \u00e5terv\u00e4nda hem men s\u00e5 blev det inte. Industrialiseringen gjorde att allt fler folk beh\u00f6vdes p\u00e5 jobb. \u00c4nd\u00e5 fanns normen om hemmafrun kvar; hon f\u00f6rv\u00e4ntades sk\u00f6ta hem, hush\u00e5ll och barn klanderfritt. Andelen gifta kvinnor i arbetslivet f\u00f6rdubblades mellan \u00e5ren 1952-1963. Samtidigt hade kvinnorna inte skydd fr\u00e5n lagstiftningen; p\u00e5 1940-talet h\u00e4nde det ofta att de avskedades n\u00e4r de gift sig eller vara p\u00e5v\u00e4g att gifta sig och det kunde f\u00f6rekomma \u00e4ven p\u00e5 1950-talet. Allra senast skulle man sluta arbeta n\u00e4r man fick barn. Moderskapsledigt var endast till 4\u20136 veckor utan ers\u00e4ttning. Fr\u00e5n och med 1964 fick m\u00f6drar en lagstadgad r\u00e4tt till 54 vardagars moderskapsers\u00e4ttning. Det var f\u00f6rst 1986, d\u00e5 lagen om j\u00e4mst\u00e4lldhet stiftades, som kvinnor inte l\u00e4ngre kunde s\u00e4rbehandlas i arbetslivet. \u00c4ven om kvinnan f\u00f6rv\u00e4rvsarbetade lika mycket som mannen s\u00e5 h\u00f6rde det inte till mannens uppgifter delta i hush\u00e5llsarbetet.<\/p>\n\n\n\n<p>1950-talet blev ocks\u00e5 en romantisk era d\u00e5 m\u00e5nga blev familjecentrerade. Gifterm\u00e5l ans\u00e5gs mycket viktigt, f\u00f6r m\u00e5nga kvinnor var det deras enda stor m\u00e5l i livet. Krigs\u00e5ren gjorde att m\u00e5nga nu ville stadga sig och bilda familj, helt enkelt v\u00e4rna om det som \u00e4r viktigt i livet och prioritera s\u00e5dant som det inte fanns tid med under kriget. Det f\u00f6ddes mycket barn och kvinnan som moder var ett starkt ideal. M\u00e5nga s\u00e5g moderskapet som det viktigaste i livet. Dock var tr\u00e5ngboddhet ett faktum, m\u00e5nga unga par fick bo med sina f\u00f6r\u00e4ldrar och sv\u00e4rf\u00f6r\u00e4ldrar under sina f\u00f6rsta \u00e5r som gifta. Bostadsbristen var stor i det efterkrigstida Finland. Det var ocks\u00e5 brist p\u00e5 vissa matvaror och syltning och saftning ans\u00e5gs b\u00e5de n\u00f6dv\u00e4ndigt och sparsamt. Vanlig middagsmat under denna tid var olika soppor, l\u00e5dor och puddingar, fisk, k\u00f6ttf\u00e4rslimpa, k\u00f6tts\u00e5s och k\u00e5ldolmar. Till middagen h\u00f6rde \u00e4ven till vardags en efterr\u00e4tt best\u00e5ende av saftsoppa, kr\u00e4m, v\u00e4lling, pl\u00e4ttar eller pannkakor. Sparsamhet och renlighet var viktigt f\u00f6r kvinnorna. Att kunna visa upp en v\u00e4lfylld syltk\u00e4llare och ett rent hem var social status. Sl\u00f6seri av pengar s\u00e5gs inte p\u00e5 med blida \u00f6gon. Handarbete var ett s\u00e4tt att b\u00e5de visa sig kunnig och sparsam &#8211; strumpor skulle stoppas och kl\u00e4der lappas. Det \u00e4r intressant att se hur just dessa saker egentligen helt nedmonterats i dagens kvinnliga ideal, i det v\u00e4xande konsumtionssamh\u00e4llet \u00e4r det inte m\u00e5nga som prioriterar sparsamhet, i m\u00e5nga fall har t.o.m. sn\u00e5lhet uppfattats som en d\u00e5lig egenskap numera. T\u00e4nk s\u00e5 tiderna f\u00f6r\u00e4ndras. <\/p>\n\n\n\n<p>Hemmafruarna som ideal slog inte igenom lika h\u00e5rt h\u00e4r i Finland som i andra l\u00e4nder. En orsak till det kan vara den finska, h\u00e5rt arbetande, kvinnan hade en viss genomslagskraft och blev en attraktiv personlighet och viktiga egenskaper att visa upp. Arbete och att arbeta har alltid st\u00e5tt mycket h\u00f6gt i kurs i Finland. Utbildning f\u00f6r kvinnor var \u00e4nd\u00e5 r\u00e4tt begr\u00e4nsad, det ans\u00e5gs att kvinnor bara passade till vissa yrken, bl.a. barnmorska, tandsk\u00f6terska, telefonist och &#8221;dagistant&#8221;. Dock fick p\u00e5 man 1950-talet inte vara gift som barnmorska, inte ens f\u00f6rlovad. Flygv\u00e4rdinnor p\u00e5 det v\u00e4lk\u00e4nda flygbolaget Pan Am fick inte heller vara gifta.<br>Det fanns \u00e4nd\u00e5 en stor m\u00e4ngd som var hemmafruar bl.a. f\u00f6r att dagv\u00e5rden inte var fungerade och man har m\u00e5nga barn att sk\u00f6ta om. En av de intervjuade ber\u00e4ttar:<\/p>\n\n\n\n<p><em>&#8221;\u201dDaghem fanns inte i v\u00e5r kommun den tiden [&#8230;]. Att anst\u00e4lla n\u00e5n barnflicka hade knappast l\u00f6nat sig och troligen hade vi f\u00f6r m\u00e5nga barn f\u00f6r att n\u00e5gon skulle ha k\u00e4nt sig lockad\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n<p>Hush\u00e5llsarbetet var mycket tyngre \u00e4n idag, redan att koka bl\u00f6jor i stora kastruller var ett helt f\u00f6retag. Det fanns s\u00e4llan varmvatten och det fanns f\u00e5 hush\u00e5llsmaskiner. Samtidigt skulle hemmafruarna se fr\u00e4scha ut, i Femina skrevs det att: <em>&#8221;kroppslig sk\u00f6nhetsv\u00e5rd m\u00e5ste g\u00e5 hand i hand med andlig \u2013 en grinig, \u00f6vertr\u00f6tt, s\u00f6mnl\u00f6s och utarbetad mamma och hustru vill ingen ha\u201d<\/em>. Det var inte sm\u00e5 krav kvinnorna hade.<\/p>\n\n\n\n<p>Missa inte den h\u00e4r boken. Jag l\u00e4rde mig s\u00e5 mycket nytt. Det fick mig att t\u00e4nka till om kvinnors liv och position genom tiderna. Marander-Eklund g\u00f6r ett utm\u00e4rkt jobb att ringa in hemmafrun och kvinnor \u00f6verlag p\u00e5 1950-talet. Genom v\u00e4lutt\u00e4nkta kapitel s\u00e5 som<em> &#8221;Framtidsdr\u00f6mmar&#8221;, K\u00f6ket&#8221;, &#8221;Barnkammaren&#8221; <\/em>och <em>&#8221;I hemmet eller ut ur hemmet?&#8221;<\/em> f\u00e5r vi h\u00e5rdkokt fakta fr\u00e5n m\u00e4ngder av intressanta k\u00e4llor varvat med hemmafruars egna minnen och ber\u00e4ttelser. De intervjuade, som verkligen var hemmafruar, identifierar sig inte som s\u00e5dana. Framom allt var de fruar och m\u00f6drar. Det tyder p\u00e5 att den bilden vi har om hemmafru b\u00e5de d\u00e5 och nu inte riktigt st\u00e4mmer \u00f6verens med verkligheten. Tv\u00e4rtom har termen &#8221;hemmafru&#8221; ibland haft en viss negativ klang d\u00e4r man inte v\u00e4rdes\u00e4tter det arbete som en hemmafru faktiskt g\u00f6r, ett slags osynligt eller nedv\u00e4rderat arbete eftersom det inte drog in rena pengar. Att vara hemmafru var ocks\u00e5 kopplat till en viss samh\u00e4llsklass, fr\u00e4mst medelklassen, \u00e4ven om det ocks\u00e5 f\u00f6rekom i andra klasser. Hemmafruarna upplevde starkt att de beh\u00f6vdes hemma. Det fanns allm\u00e4nt en positiv ton bland de intervjuade om \u00e5ren som hemmafru: att de hann med barnen och att det var det b\u00e4sta f\u00f6r familjen. Det \u00e4r f\u00f6rst senare, n\u00e4r barnen flugit ut, som hemmafruarna k\u00e4nde sig mera sysslol\u00f6sa och hade mindre mening i tillvaron. <br>Jag tycker den h\u00e4r boken lyfter hemmafruarna till den h\u00f6jd som de f\u00f6rtj\u00e4nar; ett hederligt, viktigt arbete som format m\u00e5nga generationer och ska bli sett f\u00f6r det det verkligen var: arbete.<\/p>\n\n\n\n<p>Information om boken och m\u00f6jlighet att l\u00e4sa den i PDF-format finns<a href=\"https:\/\/www.sls.fi\/sv\/utgivning\/att-vara-hemma-och-fru\" data-type=\"URL\" data-id=\"https:\/\/www.sls.fi\/sv\/utgivning\/att-vara-hemma-och-fru\"> h\u00e4r.<\/a><\/p>\n\n\n\n<p class=\"has-text-align-center\"><em>Betyg:<\/em><\/p>\n\n\n<div class=\"wp-block-image\">\n<figure class=\"aligncenter size-full\"><img decoding=\"async\" loading=\"lazy\" width=\"300\" height=\"59\" src=\"https:\/\/snowglitterbooks.com\/wp-content\/uploads\/2019\/09\/fem.png\" alt=\"\" class=\"wp-image-2147432617\"\/><\/figure><\/div>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Titel: Att vara hemma och fru: En studie i kvinnligt liv i 1950-talets FinlandF\u00f6rfattare: Lena Marander-EklundISBN: 978-951-583-273-3Sidantal: 486F\u00f6rlag: Svenska Litteraturs\u00e4llskapet i Finland \/ Appell f\u00f6rlagSpr\u00e5k: SvenskaFormat: H\u00e4ftadUtgiven: 2014Handling: &#8221;Men jag hade minst lika mycket jobb som andra m\u00e4nniskor. Det var inte fr\u00e5ga om det. Att inte l\u00e5g jag d\u00e4r och l\u00e4ste romaner.&#8221; S\u00e5 beskriver en [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[1353,1351,147,1352,1354,636],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/snowglitterbooks.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2147436582"}],"collection":[{"href":"https:\/\/snowglitterbooks.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/snowglitterbooks.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/snowglitterbooks.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/snowglitterbooks.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2147436582"}],"version-history":[{"count":26,"href":"https:\/\/snowglitterbooks.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2147436582\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2147436623,"href":"https:\/\/snowglitterbooks.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2147436582\/revisions\/2147436623"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/snowglitterbooks.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2147436582"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/snowglitterbooks.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2147436582"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/snowglitterbooks.com\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2147436582"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}